lisa.

Då, nu & för alltid.

Du springer aldrig ifatt,
när jag väl är där
jag vill inte tänka framåt
men är livrädd att fastna här
nu kan det vara för sent
att säga som det är

Vi testar nya vägar
som aldrig tycks ta slut
vi har försökt att fånga den andra
men aldrig nått ut
jag vill ha en sista chans
så jag säger det rakt ut

Jag vill ha dig nu
som jag hade dig förut
jag vill ha dig nu
som jag hade dig förut

Jag vet att det är svårt över telefon
men när jag har dig nära
vill du därifrån
jag vet att du har tänkt
men berätta hur du mår

Och jag vill ha dig nu
som jag hade dig förut...

090502, dagen då du & jag blev vi.
Tack för ett, av många, underbara år.
Jag älskar dig Tim Lövfgren!

Jag älskar dig Tim Lövfgren
Nu & föralltid.

Dålig uppdatering, jag vet.
Har nu varit hemma i tre veckor, de tre mest uppskattade veckorna i hela mitt medvetna liv (uppskattade förmodligen det mesta då jag var liten men det kommer jag inte ihåg så det räknas ej). De första dagarna svävade jag nästan på moln och var bara allmänt lycklig över att jag faktiskt hade kommit hem, levande dessutom. Hann baka pipparkakor med älsklingen, julpynta och bli beroende av sötsaker (läs; julgodis, choklad, kakor, chips osv.) innan dopparedan. Efter julafton började jag och lillebror att byta rum och möblera om vilket inte var speciellt uppskattat av regeringen (mamma) men resultatet blev mycket lyckat och till och med min säng var i behåll då allt var klart. I och med att vi hade fullt upp med rumsbytet så flög tiden iväg och hokus pokus var det dags för självaste nyårs, som i år skulle äga rum hemma hos mig. Förutom magont, en impulsresa till stan och åter igen ett freeeezeing tolvslag så var nyårs 2009 bra. Den spenderades som tidigare år tillsammans med mina fina vänner och i år även med min älskling, det enda som skulle kunna gjort det bättre var om vi lyckats skåla in 2010 inomhus men om man ser tillbaka pa de senaste nyårsaftona så verkar det näst intill omöjligt. Ett som är säkert är i alla fall att jag inte ska lyfta ens mitt lillfinger till årets sista dag, det är helt enkelt inte mödan värt. Dagarna efter år 2009 sista dag tillbringades i huvudstaden, dock i brist på shopping och med mycket hemlängtan då jag fortfarande är otroligt resemättad, känns faktiskt som om jag aldrig mer kommer vilja åka bort. Tror dock inte detta är ett bestående men.
Det är nu tre veckor sedan jag hade panik för snöstormar, inställda flyg och omöjlig landningar. 21 dagar sedan jag tillbringade för många timmar i väntan på försenade plan för att efter det aldrig vilja sluta krama min tappra färdtjänsttrio.
Bilder från nyårs kommer senare, dock får de här bilderna sammanfatta de senaste veckorna i mitt liv.








GLÄDJE!

Lycka till med tva barn, TVA resvaskor x15kg vardera, tre handbagage och en barnvagn!

A kom pa den briljanta ideen att ta med en resvaska till, som sagt sa onskar jag henne lycka till for det kan hon verkligen behova.

Alla ar klara utom A, men forhoppningsvis ska vi snart vara ivag, observera dock forhoppningsvis...
En sak ar da iallafall sakert, de bor skriva in i aupairannonsen att nasta barnflicka inte far ha problem med hjartat eller magsar. Sjalv har jag varit nara att trinna av pinnen ett antal ganger nu pa slutet, jag ar ju som de flesta redan vet stressad av naturen och det blir inte battre av att A ar segast och besvarligast i varlden!
Nu ska jag ta och packa ut pojkarna i bilen, sa FORHOPPNINGSVIS ar A klar snart men om inte annat ar det val inte varre an att jag far kora till London sjalv. Vada jag kan ju trots allt vaxla med vanster arm sa jag ar ju i princip fardiglard? Hehe..

Nasta gang vi hors av ar jag forhoppningsvis pa svensk mark!
I love you, som vi sager har.
Pusss

Alltsa nu ar det riktigt tur for A att jag inte ar kapabel till att doda for annars hade hon varit dod for lange sen kan jag lova. Puckot har packat upp resvaskan som jag packat till henne och barnen for att hon ville veta vad som var nedpackat TROTS att jag visat OCH berattat exakt vad jag lagt ner. Jag tror jag blir galen snart och inte nog med det sa efter att ha diskuterat med C om varje plagg ar vart att ha med sa akte precis var enda liten pinal som jag redan packat, ner i vaskan igen. Jag blir sa less, forsoker peppa mig sjalv med att om ett dygn ar jag hemma igen men det ar fasen inte latt. Har forovrigt slutat svara da hon pratar med mig, istallet tittar jag bara pa henne tills hon gar ut ur mitt rum for jag har faktiskt ingenting snallt att saga till henne sa lika bra att vara tyst. GAAAH!! Kommer bli jattekul att aka i samma bil 4-5 timmar i natt, tur jag har mobilen full med bra musik!
Sen sa kan jag aven passa pa att onskar A lycka till med tva barn, en resvaska, tre handbagage och en barnvagn pa flygplatserna, for eftersom att jag varken jobbar idag eller imorgon sa formodar jag att jag inte behover hjalpa till!
Om jag mot formodan skulle overleva detta utan magsar eller eventuellt hjarnblodning sa klarar jag allt!
Ni kan ju garna fa onska mig lycka till, eller hall iallafall en tumme for att jag inte far psykbryt eller damp innan vi ar framme i London...
Kanske skriver innan vi far annars sa ses vi val om nagra timmar!
Pusssssssssssssss