lisa.

Anledningen, den enkla anledningen eller den svåra?
Den där invecklade och krångliga med tonvis av bortförklarningar
eller den som är både okomplicerad och lättförstådd?
Spelar ingen roll vilken du väljer,
båda gör lika ont och resulterar i samma svar, jag klarar det helt enkelt inte.
Kan inte. Orkar inte längre.
Detta är inte något du kan förändra eller göra något åt, bara acceptera, för det har jag gjort.
Accepterat situationen och hittat en lösning.
Lösningen, den lätta för mig eller för dig?
Valde till min fördel den här gången, då jag prioriterar mig själv och mitt liv.
Överlevnadsinstinkter eller försvarsmekanismer?
 Vilket som, så gör jag det enda rätta, det enda möjliga för mig.
Är verkligen ledsen över resultatet, mer än du någonsin kommer förstå,
men det var mitt misstag och om tidsmaskin var ett alternativ
så skulle jag inte tveka att åka tillbaka och ändra, göra om och välja rätt.
Men tidsmaskiner finns inte (?!) och hur vet jag vad som är rätt och fel?
Den som lever får se, om du överlever får du skåda?
Är det början eller slutet?
Jag väljer början, förbättring, förändring.
Det är dock här det slutar, här och nu.